Snö

Ibland upplever man såna där stunder när man bara ler och blir
helt varm inombords hur jobbigt dag man än haft.
Jag var påväg hem från elljusspåret förut, jag hade sprungit lite
längre än vanligt, lyssnade på bra musik och andedräkten syntes
sådär fint i natten. Det var så kallt att luften kändes fräsch och
ändå inte för kall för jag var fortfarande varm och endorfinerna
belönade mig för den senaste timmen. Redan där hade jag det
bäst. Det är då som något fastnar på min ögonfrans, sen kom en
på tröjärmen, och sen ännu en till. Små, lätta snöflingor föll tätare
och jag log bara mer. Då blev jag lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0